Att som barn utsättas för sexuella övergrepp är en allvarlig riskfaktor för att utveckla psykisk ohälsa. Det är viktigt att få stopp på övergreppen och att erbjuda barnet stöd, information och upprättelse. Ett gott omhändertagande i samband med att övergreppen avslöjas minskar risken för att barnet ska utveckla symtom och behöva psykoterapeutisk behandling. Men för de barn som behöver psykoterapi bör det erbjudas så fort som möjligt.

När ett barnmisstänks ha varit utsatt för våld eller övergrepp blir många olika myndigheter och professioner inblandade. Det behövs för att utredningar och stödinsatser ska hålla hög kvalitet.
På ett barnahus tar man ett helhetsgrepp. Polis, åklagare, sjukvård och socialtjänst samlas under ett tak i en barnvänlig miljö. När så är möjligt samordnas utredningar. Barnet behöver bara åka till ett ställe.

Barnahuset erbjuder:

• En fysiskt och psykiskt trygg miljö där barnets behov sätts i centrum.
• Ett samlat omhändertagande av mot samma mål och för barnet. 
• En helhetslösning för de insatser som är tänkt att ge barnet upprättelse, skydd, stöd och behandling.

På några få år har barnahus-modellen spritts till stora delar av landet. Det är en väldigt positiv utveckling, men vi har fortfarande en lång väg att gå. Alla barn som misstänks vara utsatta för brott måste få tillgång till barnahus och kvaliteten på barnahusen behöver bli ännu bättre.  Få av barnahusen lever helt och hållet upp till Rädda Barnens definition av ett barnahus. Detta är oroande, eftersom kvaliteten i arbetet är det som garanterar resultat för det enskilda barnet.

Brister som vi fortfarande ser är t ex långa utredningstider, brist på information, brist på krisstöd och behandling  till barnet och för få läkarundersökningar.  Särskilt slående är att villkoren för barn i olika kommuner och delar av Sverige skiljer sig på ett oacceptabelt sätt. Det finns många exempel på barn och familjer som får ett gott och professionellt bemötande när det finns misstankar om brott mot barnet. Men det finns också otaliga exempel på motsatsen.

De stora skillnaderna mellan barnahusen belyser de stora orättvisor som finns över Sverige. Barn har samma rättigheter oavsett var de råkar bo. Rättsprocessen när det gäller brott mot barn behöver förändras så att det blir en hjälpprocess för varje inblandat barn!