Under 2002 och 2003 rapporterade fler och fler barn- och ungdomspsykiatriska kliniker om asylsökande barn som tappat livslusten. I medierna döptes de till "de apatiska barnen". De väckte starka känslor genom bilder i tv och tidningar.

Uppgivenhetssymptomen är ett sätt för barnen att skydda sig mot den pressade situation de lever i. De lever i otrygghet under asyltiden och får ingen vård. I de familjer som Rädda Barnen träffat var en eller båda föräldrarna traumatiserade. Det påverkar deras förmåga att fungera som föräldrar. Ett vanligt sätt för barn att möta en sådan krissituation är att dra sig undan, eller att ”gömma” sig tills det är över.

Föräldrarnas omsorgsförmåga och en trygg miljö är avgörande för att barnet ska kunna tillfriskna. Det är inte specifikt för flyktingbarn, utan gäller alla traumatiserade människor. En förutsättning för en trygg miljö är att barnet och dess familj beviljas uppehållstillstånd i Sverige.

Rädda Barnen menar att barn som befinner sig i ett livshotande apatiskt tillstånd ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige, när så måste anses vara för barnets bästa. För att kunna göra denna bedömning är det nödvändigt att göra en individuell prövning i varje enskilt fall.

Läs mer:
”Jag drömde att jag var död” 
Så säger ett av de barn som låg apatiskt för ett par år sedan.

För mer information kontakta:
Camilla Sjödahl, handläggare flykting och integration, 08-698 90 34,
camilla.sjodahl@rb.se