Tre år efter tsunamin var de flesta barnen återförenade med sina familjer eller bodde i fosterfamiljer. De allra flesta familjerna hade också permanenta bostäder. Många har fått stöd och räntefria lån så att de återigen kan försörja sig på fiske, jordbruk, turismnäring eller på andra sätt.

De flesta av de över 200 skolor som förstördes har byggts upp och barnen är tillbaka i skolan igen. Men att förlora mamma, pappa eller syskon i en naturkatastrof är ett svårt trauma och har skapat djupa känslomässiga ärr hos barnen.

Även om inga akuta katastrofinsatser krävs längre är tusentals barn fortfarande sårbara eftersom de förlorat sina familjer eller för att familjen har förlorat allt av ekonomiskt värde och har svårt att klara försörjningen. Situationen för de här barnen följs nu upp extra noga för att de ska kunna skyddas mot alla former av exploatering och övergrepp. Det är också viktigt att se till att alla barn får gå i skolan och växa upp i ett tryggt hem.

Tsunamin lyfte fram problem som tidigare ignorerats i många delar av Thailand. Barn som tillhör minoritetsbefolkningar och barn till immigranter har tidigare både diskriminerats och behandlats illa. Före tsunamin gick många av de här barnen inte i skolan och hade inte heller tillgång till hälsovård eller rättsligt skydd. Många saknade också födelsebevis. Idag arbetar man för att göra det bättre för de här barnen och för att bygga upp ett samhälle som är bättre än det var före tsunamin.

Även i Thailand har man satsat mycket på att förbereda befolkningen inför nya katastrofer och för att minska effekterna av katastrofer på bland annat skolor. För att göra människor mer medvetenheten om hiv/aids och hindra spridningen har många barn varit med i lekar och workshops där de fått bättre kunskap. Även lärare och personal inom sjukvården har fått utbildning.