543 svenskar miste livet när vågorna slog in över Indiska oceanens kuster den 26 december 2004. Av dem var 140 barn. Sextio svenska barn förlorade en eller båda sina föräldrar. Rädda Barnen inledde snabbt ett stödarbete för de tsunamidrabbade svenskarna, både utomlands och i Sverige.
Psykologer från Rädda Barnens Kriscentrum tog emot hemvändande på Arlanda direkt efter tsunamin. De var också på plats i Thailand i samband med familjers återresor under hösten och årsdagen 2005.
Rädda Barnens Kriscentrum har under åren träffat barn som drabbades av tsunamin i terapeutiska samtal. Vi har haft mejl- och telefonkontakt med barn och vuxna, och varit med att ordna stödgrupper och stödhelger. Stödarbetet är nu avslutat, men det händer ännu att Kriscentrum får samtal från barn och unga som behöver hjälp med att bearbeta sina minnen.
- Sorg tar lång tid att bearbeta och det går upp och ner hela tiden. Det är mycket viktigt att få bra stöd av vänner och familj eller professionellt, säger Lotta Polfeldt, kurator på Rädda Barnens Kriscentrum.
Stödet efteråt är avgörande för hur ett barn klarar en förlust. Det gäller alla barn som förlorar en nära anhörig, men kanske extra mycket för dem som var med om tsunamin. Omständigheterna kring den var så speciella.
- De var med om en förfärlig katastrof där de själva kunde dött. De trodde att de var ensamma efter vågen, att ingen annan hade överlevt. Barnen behöver gå igenom själva händelsen flera gånger för att bearbeta traumat, säger Lotta Polfeldt.
Rädda Barnen har även ordnat kunskapsseminarier om sorg för personal inom förskola och skola. Vi har haft konsultationer för skolor och andra professionella som arbetar eller har kontakt med barn och unga.
Rädda Barnen har arbetat med grupper för barn i sorg sedan 1993. Vi anser att alla barn som förlorat en närstående person ska erbjudas stöd.