Rina minns att hon blev räddad av en tonårspojke som drog upp henne ur vattnet med ett rep. Han tog med henne till en familj som hade små döttrar, Halimah och hennes man. Deras hus hade visserligen också blivit skadat av vattnet men det stod iallafall fortfarande kvar, till skillnad mot så många andras.

- Rina vaknade upp mitt i natten och skrek, säger Halimah, och hon var mycket sjuk, men vi tog hand om och älskade henne som om hon var vår egen dotter.

Rinas pappa slutade aldrig hoppas

Under tiden letade Rinas pappa Mustafah överallt efter henne. När Tsunamin kom hade han varit och arbetat i granstaden Medan.
- Så fort jag kom tillbaka letade jag efter min fru och mina döttrar. Jag letade överallt där jag hörde att det fanns barn hittats efter tsunamin. Och jag såg hur andra fann sina familjemedlemmar så jag fortsatte hoppas.

Mustafah fann sin broder i livet, och kropparna efter hans två äldsta döttrar. Men hans fru och yngsta dotter fortsatte att vara försvunna.

Fanns på Rädda Barnens lista

En månad efter katastrofen ringde Mustafahs bror och berättade att Rinas namn fanns på en lista som Rädda Barnen satt upp över barn som hittats. Överlycklig rusade Mustafah till kontoret för att se om hans dotter verkligen var i livet:
- När jag kom fram var det redan kväll och kontoret var stängt. Jag var tvungen att gå hem och komma tillbaka nästa dag. Den natten kunde jag inte sova.

Rina med sin pappa efter återföreningen. Foto: Rädda Barnen

Fick peka ut pappa bland foton

Som alltid efter katastrofer runt om i världen så hade Rädda Barnen tillsammans med Unicef och andra hjälporganisationer etablerat ett eftersökningsprogram för försvunna familjemedlemmar. Rina hade berättat sitt namn och sina föräldrars namn och var hon bodde och när hennes pappa kom till kontoret fick han svara på många frågor för att visa att han verkligen var hennes pappa, och inte en människosmugglare som försökte utnyttja situationen.
-De frågade mig hur hon såg ut, om hon hade några speciella kännetecken, säger Mustafah, men jag ville ju bara se henne.
Rina fick titta på olika foton och peka ut sin pappa bland dem.
- De flyttade runt bilderna om och om igen, och bad mig peka ut min pappa, säger hon. Jag pekade ut honom varje gång.

Bara kramade pappa

När Rädda Barnens personal var säkra på att Mustafah var Rinas pappa så tog de med honom till Halimahs hus där Rina bodde.
- Det fanns andra barn i rummet, och först kände jag inte igen henne, säger Mustafah. Hennes långa hår hade klippts kort, men så vände hon sig om och log emot mig och då visste jag att det var Rina. Återföreningen var nästan helt utan ord, men full av glädje.
-Jag sa inte något, jag bara kramade honom, säger Rina.

Idag är Rina 8 år och går i fjärde klass. Hennes favoritämne är traditionell dans och när hon blir stor vill hon bli polis "för att fånga skurkar och köra motorcykel".
 
Rina med sin pappa idag. Foto: Rädda barnen

Rädda Barnen  på plats - då som nu

Tsunamnin och jordbävningen som drabbade södra Asien den 26 december 2004 dödade mer än 230 000 människor i 11 länder, vilket gör det till en av de katastrofer med flest dödsfall i historien. Indonesien, Indien, Sri Lanka och Thailand blev hårdast drabbade.Rädda Barnen agerade omedelbart i de länderna, liksom Somalia som också drabbades, genom att ge nödhjälp, mat och medicin men också genom att ordna barn vänliga platser och tillfälliga skolor. Man arbetade också med att samanföra familjer som blivit skilda åt under katastrofen.

Rädda Barnen kunde hjälpa tiotusentals människor, de flesta barn i de över tusen städer och byar som påverkades av Tsunamin. Idag är Rädda Barnen fortfarande på plats för att slutföra det arbeta som påbörjades för 5 år sedan. De viktigaste områdena är barns rätt till trygghet och skydd, hälsa och näring, utbildning och bostad. 41 nya skolor har byggts, och barn hjälper nu sina skolor att skapa katastrofövningar så att de ska vara beredda om en ny katastrof sker.