Genom ett samarbete mellan Rädda Barnen och Unicef koordinerar Charlotta Land insatserna för barns trygghet och skydd i norra Jemen.

– Varje dag ser jag hur otroligt omfattande behoven är i hela landet. Mer än hälften av barnen i Jemen får inte tillräckligt med mat och i katastrofområdena är många kroniskt undernärda. Många barn har heller inte tillgång till skola, säger Charlotta Land.

”Inget fungerade samhällsskydd i Jemen”
Norra Jemen har länge varit hårt drabbat av konflikter och stridigheter. I spåren av arabvärldens revolter blossade ett uppror upp i januari i år och våldet mellan regeringstrogna och motståndsgrupper har nu stegrats i hela Jemen.

– Jemen är speciellt på det sätt att det inte finns ett fungerande samhällsskydd för utsatta barn. Dessutom är många, speciellt på landsbygden, analfabeter. Familjerna har därför ofta begränsad kapacitet att se till barnens bästa vad gäller barns rättigheter till skydd mot våld och exploatering. Barn riskerar att behöva arbeta med farliga saker istället för att gå i skolan, och flickor riskerar att bli bortgifta.

Charlotta bedömer vilka insatser som ska sättas in
För att få reda på hur många barn som utsätts för våld eller exploatering samlar arbetsgrupper in uppgifter från barn och vuxna som är internflyktingar i sitt eget land. De får även uppgifter från andra personer och organisationer som har uppdraget att tillgodose barns rättigheter i en katastrofsituation.

Arbetsgrupperna verkar lokalt, och består av personal från nationella samhällsorgan, FN, Rädda Barnen och andra organisationer. Charlotta berättar att med hjälp av uppgifterna från arbetsgrupperna kan hon bedöma vilka insatser som ska sättas in.

Bara i Saada, som är en av provinserna i norra Jemen, finns det 103 000 registrerade internflyktingar och 75 000 av dessa är barn.

Barn som separeras från sina föräldrar är särskilt utsatta
Charlotta hjälper arbetsgrupperna se till att organisationerna i området inte jobbar på samma plats. Alla barn ska ha lika rätt till skydd, stöd och trygghet. Särskilt utsatta för risker är de barn som inte går i skolan, har blivit separerade från sina föräldrar eller har funktionshinder.

– Vi försöker kategorisera i registrerandet av flyktingar. Vi jobbar till exempel på att barn som har blivit separerade från sina föräldrar ska synas i statistiken och därmed också uppmärksammas för särskilda skyddsinsatser, säger hon.

– Enligt jemenitisk tradition tar släktingar hand om barn som förlorat sina föräldrar, man anser att så länge ett barn är kvar i sin ”storfamilj” – som kanske består av barnets mormor och moster och hennes familj – har barnet inte skiljts från sin familj. Barnet rapporteras därför inte som separerat, och riskerar till exempel att behöva arbeta istället för att få gå i skolan.

”Hon berättade hur mycket lugnare det blivit hemma”
När man arbetar i katastrofsituationer finns inga vanliga arbetsdagar berättar Charlotta, men en av hennes viktigaste uppgifter är att stöda utveckling av arbetsgrupperna och se till att deras arbete fungerar som överenskommet.

Hon åker ofta ut för att träffa de olika grupperna och besöker också de barnvänliga platser som Unicef har satt upp. Hur många barn som kommer till platserna, att både pojkar och flickor kommer dit och vilka aktiviteter som erbjuds barnen är sådant hon kontrollerar.

Det gör stort intryck på Charlotta att höra direkt från barnen själva hur deras vardag blir bättre, tack vare hennes och hennes kollegors insatser.

– En 12-årig flicka berättade för mig hur hon lärt sig att göra avslappningsövningar för att hantera stress. Hon har visat sina föräldrar och syskon hur man gör övningarna, och efter det upplever hon att det har blivit mycket lugnare ”hemma”. Hennes hem just nu är ett tält där hon som internflykting bor med sin familj.

”Barnen utvecklas genom leken”
– Något som också berör mig mycket är när jag ser barn som aldrig tidigare ha lekt, få möjlighet att leka. Genom leken utvecklas de och lär sig för livet.

Eftersom lekarna och aktiviteterna är anpassade efter normerna i det jemenitiska samhället innebär det att de äldre tjejerna och killarna gör aktiviteter åtskiljda från varandra. Man når fler barn med skyddsbehov på det sättet.

– Flickorna gillar ofta volleyboll bäst medan pojkarna föredrar fotboll. Ibland finns möjlighet att spela tjejer mot killar, och är det volleyboll brukar tjejerna vinna, berättar Charlotta.

Nyligen blev Charlotta evakuerad från Jemen på grund av det osäkra och riskfyllda läget där. Arbetet forstätter dock via arbetsgrupperna och personal som fokuserar på de allra mest nödvändiga insatserna för barns överlevnad i Jemen just nu.