Mari Mörth arbetar som katastrofsamordnare på Rädda Barnen. Sommaren 2008 jobbade hon för beredskapsstyrkan i Burma och här berättar hon om hur arbetet i fält kan gå till efter en naturkatastrof eller i ett flyktingläger dit människor har sökt sig undan en väpnad konflikt.

Vad händer när Rädda Barnen kommer ut till en katastrofplats?
- Det beror på i vilken fas av katastrofen det är. I det första akuta skedet är det de grundläggande behoven som rent vatten, mat och filtar som är fokus. Då handlar det om att rädda liv. Nästa steg är alltid att upprätta trygga, barnvänliga platser. De kan se ut på olika sätt, beroende på förutsättningarna. Det är ofta ett stort tält. Dit får barnen komma och leka, äta och prata om sina upplevelser, om de vill och behöver det,(psykosocialt stöd).Där får de känna trygghet och lite struktur, de får lite av en vardag igen. Samtidigt får deras föräldrar tid att försöka ordna familjens tillvaro igen, till exempel bygga upp ett skadat hus.   

Vilka är det som jobbar på de barnvänliga platserna?
- De allra flesta är personer från landet som katastrofen inträffat i. Rädda Barnen har verksamhet i över 100 länder runt om i världen. Ofta finns vi redan på plats när en katastrof inträffar, eller i länder där det pågår ett krig. Vår personal är anställda lokalt och talar språket flytande. De är alltså både lokalt förankrade och samtidigt insatta i hur Rädda Barnen arbetar för att hjälpa och skydda utsatta barn. 

Vad gör Rädda Barnen mer i samband med en katastrof eller väpnad konflikt?
- En viktig del är att hitta de barn som har tappat bort sina familjer, som blivit ensamma och därmed mycket utsatta. Vi jobbar med så kallade återföreningsprogram, vi upprättar register och försöker sen spåra föräldrar eller släktingar till barnen. Det görs både i flyktingläger och genom att resa ut till byar och tala med människorna där. Vi ordnar möten där vi pratar om olika faror för barn. Tillsammans med barnen och föräldrarna hjälps vi åt att hitta farorna och försöker få fram förslag på hur man eliminerar dem. 

Hur gör man det?
- Vi pratar med barnen, antingen i grupper eller med barnen ett och ett. De får berätta för oss och prata med varandra. De känner ju till omgivningarna på ett helt annat sätt genom att de har lekt och vistats där. Barn har också väldigt ofta kreativa idéer på hur man löser problem, de kan tänka i andra banor än vuxna. I våra möten med barnen och de vuxna kan vi även informera om andra typer av faror som de själva kanske är omedvetna om, som till exempel trafficking, eller den ökade risken att barn utsätts för våld och sexuella övergrepp i samband med krig och katastrofer.

Hur länge stannar Rädda Barnen i landet och vad görs mer?
- Målet är ju att barnen ska få det bättre även efter att vi åkt, så vi stannar ofta lång tid efter det akuta skedet. Då handlar det om att jobba med civilsamhället, med människorna som ska fortsätta att bo och leva på platsen. Vi jobbar med något som kallas DRR, (Disaster Risk Reduction). Barn och vuxna får tillsammans lära sig att göra riskbedömningar och får också kunskaper om vad de ska göra när katastrofen är ett faktum.

Det som är viktigt är att successivt få lokalbefolkningen att ta över och driva vidare det vi startat. Ett exempel är att en barnvänlig plats kan byggas om och bli permanent och kanske drivas vidare som skola. Allt beroende på vad lokalsamhället vill ha och behöver. En annan viktig del i vårt arbete är att påverka de lokala politikerna. Vi skriver brev till dem, vi bokar möten och träffar dem och berättar om vad vi gör och hur vi tycker att de borde agera. Vårt arbete är alltid långsiktigt.
 
Läs mer om hur vi arbetar.