Sammanfattning

Rädda Barnen tillstyrker att regeln i 12 kap. 4 § sekretesslagen ändras så att möjligheten  att förordna om sekretess för uppgifter om en parts identitet utökas. En förutsättning för att sekretesskyddet ska fungera är att Migrationsverket och domstolarnas sekretess-bedömningar blir enhetliga.

Utlänningslagen bör ses över så att det framgår att det är möjligt att förordna offentligt biträde i ärenden om överföring enligt Dublinförordningen. Detta gäller framför allt i ärenden som rör ensamkommande barn och/eller där åldern är ifrågasatt.

Rädda Barnen delar utredningens bedömning att rätten att utse offentliga biträden bör kvarbli hos Migrationsverket. Beslut om offentligt biträde bör som utredaren föreslår fattas av en begränsad krets av kvalificerade tjänstemän som inte är handläggaren eller beslutsfattaren i asylärendet.

Rädda Barnen instämmer i att de nuvarande reglerna om vem som ska kunna förordnas till offentligt biträde inte bör ändras.

Rädda Barnen avstyrker att lämplighetskravet för närvarande inte bör preciseras i lagtexten. Rädda Barnen har i flera kartläggningar uppmärksammat att barns egna asylskäl inte kommer fram på ett tillräckligt sätt. I Rädda Barnens rapport ”Nytt system – gamla brister?”  framkom brister bland annat i fråga om hur barns skäl bedömdes och vilken landinformation som användes i barns ärenden. Här har de offentliga biträdena en stor och central roll att fylla. Ett bra biträde bör ha förmåga att skapa förtroende så att barnet vågar berätta om sina upplevelser. Biträdet måste också ha mycket goda kunskaper om barns rättigheter. Det bör framgå i lagtext att endast den som på grund av sina kunskaper och personliga egenskaper är lämplig för uppdraget får förordnas som offentligt biträde. I ärenden som rör barn bör det i lagtext framgå att särskilda överväganden behöver göras.

Kapitel 2 Sekretess

2.8.4 Slutsatser om sekretess för parts identitet

Rädda Barnen tillstyrker att regeln i 12 kap. 4 § sekretesslagen ändras så att det uttryckligen blir tillåtet att förordna att sekretess enligt 7 kap. 14 § första stycket samma lag ska bestå för uppgift om vem som avses med en dom eller ett beslut även om det inte är påkallat av ett intresse av synnerlig vikt.

Den föreslagna ändringen medför en förstärkt möjlighet för domstolarna att skriva utförliga och tydliga domar utan att utsätta den asylsökande eller dennes närstående för personlig risk. En förutsättning för att sekretesskyddet ska fungera är dock att myndigheter och domstolar håller samma linje i sekretessbedömningarna, så att inte Migrationsverket lämnar ut identitetsuppgifter i mål där domstolarna skrivit utförliga domar med sekretessbelagda personuppgifter. Domstolarna måste även fortsättningsvis betänka vilka uppgifter man tar med i domar och beslut, så att inte personer med sekretessbelagda personuppgifter ändå kan identifieras. Under förutsättning att detta fungerar är en utökad möjlighet att sekretessbelägga uppgifter om en parts identitet en bra avvägning mellan behovet av öppenhet i asylprocessen och skydd för de enskilda.

Kapitel 3 Offentliga biträden

Rädda Barnen vill inledningsvis framhålla att förslagen i detta kapitel delvis varit svåra att ta ställning till, eftersom man i flera delar valt att avvakta Migrationsverkets projekt ”Offentliga biträden i utlänningsärenden”, som ännu inte redovisats. 

En fråga som inte tas upp i betänkandet men som Rädda Barnen vill lyfta fram är möjligheten att förordna offentligt biträde i ärenden som rör överföring enligt Dublinförordningen. Migrationsöverdomstolen har bedömt att det saknas laga grund att förordna offentligt biträde i mål om överföring enligt Dublinförord¬ningen. Migrationsverket har därefter upphört att förordna offentligt biträde i Dublinärenden.

Ärenden som rör överföring enligt Dublinförordningen kan vara komplicerade och besluten kan få stora konsekvenser för den enskilde. Barn – inte minst de ensamkommande barnen – drabbas ofta svårt av beslut i Dublinärenden. Det är orimligt att ett barn, ensamt eller tillsammans med en god man, ska föra sin talan i komplicerade frågor av så stor betydelse. Eftersom Dublinförordningen innehåller särskilda regler om överföring gällande ensamkommande barn kan frågan om en sökandes ålder också ibland komma att bli avgörande för om ansökan ska prövas i Sverige eller inte. Sådana ärenden där åldern är ifrågasatt kan vara bevismässigt mycket komplicerade. Det är inte rimligt att en ung person ensam ska klara att föra sin talan i sådana ärenden. Det måste vara möjligt att i dessa och andra Dublinärenden förordna om ett offentligt biträde. Utlänningslagen bör därför omgående ses över i denna del.

3.7 Allmänna överväganden om vem som ska förordna biträde

Rädda Barnen delar utredningens bedömning att rätten att utse offentliga biträden bör kvarbli hos Migrationsverket. Beslut om offentligt biträde hos Migrationsverket bör som utredaren föreslår fattas av en begränsad krets av kvalificerade tjänstemän som inte är handläggaren eller beslutsfattaren i asylärendet.

Det förhållande att Migrationsverket utser en asylsökandes offentliga biträde medför, som utredaren skriver, både för- och nackdelar. En uppenbar nackdel är den principiella; att den myndighet som utser biträde är densamma som den som ska besluta i ärendet och eventuellt i ett senare skede bli den enskildes motpart. Systemet kan också bidra till att den sökande inte uppfattar sitt biträde som fristående från Migrationsverket.

Mot detta ska ställas den längre handläggningstid som med all sannolikhet blir resultatet om besluten ska fattas av annan myndighet. Långa handläggningstider medför svåra tider av väntan och osäkerhet, inte minst för barn, och bör i största möjliga utsträckning motverkas. Ett annat argument för att Migrationsverket bör behålla rätten att förordna biträden är att verket, som beslutande myndighet, måste antas ha ojämförligt bäst insyn och möjlighet att bedöma biträdenas arbetsinsatser och lämplighet. Om denna möjlighet fullt ut togs till vara borde verket därför vara den myndighet som har störst chans att se till att endast lämpliga biträden utses.

Det finns tungt vägande skäl både för och emot att Migrationsverket utser offentliga biträden. Utredaren föreslår att verket ska förändra sina rutiner så att förordnanden beslutas av en mer begränsad krets kvalificerade tjänstemän, som inte är handläggaren eller beslutsfattaren i asylärendet. Detta skulle öka förtroendet för verkets beslut och troligtvis även kvaliteten på bedömningarna av vem som ska förordnas. Under förutsättning att så blir fallet anser Rädda Barnen vid en avvägning mellan för- och nackdelar att Migrationsverket även fortsättningsvis bör vara den myndighet som utser offentliga biträden.

3.8.2 Advokater, biträdande jurister och andra offentliga biträden

Rädda Barnen instämmer i att de nuvarande reglerna om vem som ska kunna förordnas till offentligt biträde inte bör ändras. Den kompetenshöjning som krävs hos offentliga biträden bör i första hand komma till stånd genom att Migrationsverket gör bättre individuella lämplighetsbedömningar vid sina förordnanden.

3.8.3 Lämplighetskravet

Rädda Barnen avstyrker att lämplighetskravet för närvarande inte bör preciseras i lagtexten. Det bör framgå i lagtext att endast den som på grund av sina kunskaper och personliga egenskaper är lämplig för uppdraget får förordnas som offentligt biträde. I ärenden som rör barn bör det i lagtext framgå att särskilda överväganden behöver göras.
 
De offentliga biträden som förordnas i asylärenden utför arbete av varierande kvalitet. Det förordnas biträden som har bristfälliga kunskaper eller på andra sätt är olämpliga. För att komma till rätta med detta och påvisa allvaret behöver kraven på biträdena göras tydligare i lagtexten. Det bör i förarbeten preciseras och tydliggöras utifrån vilka kriterier lämplighets¬bedömningen ska göras. I ärenden som rör barn behöver biträdet ha ytterligare kunskaper i fråga om bland annat barns rättigheter och barnspecifika asylskäl. Biträdets personliga egenskaper är också särskilt viktiga i ärenden som rör barn.

Barns egna asylskäl kommer ofta inte fram på ett tillräckligt sätt. I Rädda Barnens rapport ”Nytt system – gamla brister?” framkom brister bland annat i fråga om hur barns skäl bedömdes och vilken landinformation som användes i barns ärenden. Här har de offentliga biträdena en stor och central roll att fylla. Ett bra biträde bör ha förmåga att skapa förtroende så att barnet vågar berätta om sina upplevelser. Biträdet måste också ha mycket goda kunskaper om barns rättigheter så att kränkningar av dessa rättigheter uppmärksammas och förs fram på ett riktigt sätt. Det är inte självklart att biträden som är lämpliga i ärenden som rör vuxna besitter den förmåga och de kunskaper som är nödvändiga för att på ett bra sätt biträda ett barn. Det gäller i särskilt hög grad för biträden i ärenden som rör ensamkommande barn, där det offentliga biträdet dessutom är barnets ställföreträdare i ärendet till dess att en god man utsetts.

Stockholm den 28 januari 2009

Elisabeth Dahlin
Generalsekreterare