Rädda Barnen yttrar sig endast beträffande de delar av förslaget som rör barn under 18 år.

Sammanfattning
Rädda Barnen välkomnar att barnrättsperspektivet har stärkts i förslaget. För att säkerställa att barn får det skydd de är i behov av och att dess rättigheter inte kränks måste dock flera tillägg och ändringar göras. Faktorer som bör vägas in vid bedömningen av vad som är ”barnets bästa” måste utökas. Skyldigheten att förordna ett juridiskt ombud och en god man måste stärkas och regler för åldersbedömning införas. Att ett barn erkänns som barn är en förutsättning för att dess rättigheter garanteras. Vidare måste information om Dublinförordningens regler ges på ett sätt som är särskilt anpassat för barn. Att medlemsstaternas ansvar stärks och blir tydligare är viktigt bl.a. för att förebygga att barn försvinner och för att minska risken att barn utnyttjas och utsätts för kränkningar.

Artikel 2 - Definitioner
Artikel 2 (h) ensamkommande barn/”unaccompanied minors”
Rädda Barnen rekommenderar att termen ”separated children” används i stället för ”unaccompanied mionors”. Den bredare termen understryker att även barn som kommer i sällskap med vuxna kan omfattas om de vuxna är oförmögna eller olämpliga att ta hand om barnet. Termen ”separated children” används redan av FN:s kommitté för barnets rättigheter, UNHCR, Internationella Röda Kors Kommittén och flertalet internationella frivilligorganisationer.

Följande definition bör användas:”Separated children are children under 18 years of age who arrive in the territory of the Member States separated from both parents, or their previous legal or customary primary caregiver or who subsequently become separated”  

Artikel 2 (i) “familjemedlemmar”
Rädda Barnen anser att meningen om att ”familjen redan ska ha funnits i ursprungslandet” tas bort. Att familjemedlemmar kan vara andra än de som redan fanns i ursprungslandet är särskilt viktigt när barn är involverade. Barn i nyetablerade förhållanden kan med nuvarande definition riskera att separeras från en förälder. Det kan vara barn till par som etablerat ett förhållande i Sverige eller i annat land än ursprungslandet.  

Rädda Barnen rekommenderar att definitionen av familjemedlemmar utvidgas till att omfatta även följande personer.
- Barn för vilka den asylsökande bär det huvudsakliga juridiska eller sedvanerättsliga ansvaret.
- Asylsökande barns syskon

Artikel 4 – Rätt till information
Rädda Barnen välkomnar att det i förordningen särskilt specificeras vilken information den asylsökande har rätt till och att informationen ska ges på ett sätt som är lämpligt med beaktande av den asylsökandes ålder. Rädda Barnen menar dock att det uttryckligen bör stå att informationen ska ges på ett sätt som är anpassat för barn. Att barn kan ta till sig informationen är särskilt viktigt bl.a. som ett led i förebyggandet av barns försvinnande och den därmed ökade risken för att barn utnyttjas och utsätts för kränkningar, såsom människohandel. Kunskap om vilket land som ska pröva
en asylansökan och förutsebarhet är mycket viktiga faktorer för ett barns känsla av trygghet och för att öka förutsättningarna för att barnet ska ha möjlighet att rätta sig efter myndigheternas beslut.

Artikel 6 – garantier för minderåriga
Rädda Barnen välkomnar att det har införts en särskild artikel om ”garantier för minderåriga” som ger särskild vägledning vid åtgärder som rör barn. Vi menar dock att vissa tillägg måste göras för att stärka barnets skydd och rättigheter. 

Artikel 6 (2)
Enligt artikeln ska medlemsstaterna garantera att ett ombud representerar och/eller bistår ett ensamkommande barn. Rädda Barnen menar att bestämmelsen inte garantera att barn får det juridiska stöd och den hjälp att tillvarata dess övriga intressen som barnet är i behov av. Av bestämmelsen bör tydligt framgå att ett juridiskt ombud ska förordnas kostnadsfritt för att bistå ensamkommande barn under processen. För barn i familj ska ett juridiskt ombud förordnas om det inte är obehövligt. En god man ska alltid förordnas för ensamkommande barn snarast möjligt. Barnets representant bör ha de särskilda kunskaper och personliga egenskaper som krävs för att företräda barn och tillvarata deras intressen.

Artikel 6 (3)
Flera viktiga faktorer räknas upp som medlemsstaterna särskilt ska beakta vid bedömning av vad som är ”barnets bästa”. Rädda Barnen menar dock att viktiga principer saknas och rekommenderar att bedömningen av principen om ”barnets bästa” görs i enlighet med FN:s Barnrättskommittés Allmänna Kommentarer Nr. 6.

Ytterligare faktorer som bör vägas in är:
- vikten av stabilitet och kontinuitet i omsorgen av ett barn
- tillgång till hälso- och sjukvård
- tillgång till utbildning
- barnets integrering i någon av medlemsstaterna
- att ”barnets bästa” vanligen sammanfaller med familjens enhet

Rädda Barnen anser att Dublinförordningen ska innehålla bestämmelser om hur ensamkommande barn ska identifieras. Identifikationsprocessen måste inkludera såväl åldersbedömning som bedömning av om barnet är ensamkommande. Det är mycket viktigt att varje medlemsstat är skyldiga att göra sin egen åldersbedömning. En medlemsstat bör aldrig få förlita sig på den ålder som registrerats i Eurodac av en annan medlemsstat. Det kan finnas flera förklaringar till varför en felaktig ålder kan ha registrerats, såsom användande av falska handlingar eller ett barns vilja att framstå som myndig för att kunna arbeta.

Bestämmelserna om åldersbedömning bör särskilt hänvisa till:
- principen om icke-diskriminering
- krav på utbildning till berörda aktörer
- vikten att beakta flertalet aspekter, såsom fysiska, psykiska och kulturella element
- närvaro av en god man 
- tillämpning av bestämmelsen om ”the benefit of the doubt”
- rätten att överklaga ett beslut om åldersbedömning

Kriterier för att avgöra vilken stat som har ansvaret för prövningen av en asylansökan

Rädda Barnen menar att det bör införas en bestämmelse som förhindrar att överföring enligt Dublinförordningen sker då det finns en öppen asylansökan eller ett överklagande. 

Artikel 8 – Ensamkommande barn
Enligt förslaget ska ansvaret för att pröva en asylansökan för ett ensamkommande barn i första hand ligga på den stat där barnets familjemedlemmar finns, i avsaknad av familjemedlemmar i annan stat ska ansvaret ligga på den stat där barnet har släktingar. Om barnet varken har familjemedlemmar eller släktingar i en annan medlemsstat ska ansvaret för asylprövningen ligga på den medlemsstat där barnet senast lämnade in en asylansökan. Enligt förslaget ska vid bedömningen av prövningsansvaret hänsyn tas till ”barnets bästa”. Rädda Barnen välkomnar hänvisningen till ”barnets bästa”, men menar att bestämmelsen måste ändras så att ”barnets bästa” blir den första och grundläggande principen vid bedömningen av vilken stat som har ansvaret för prövningen av barnets asylansökan.

Stockholm den 21 januari 2009

Rädda Barnen

Charlotta Sterky
Stf Generalsekreterare