Just nu lanseras och diskuteras Charlotte Esséns bok Sektbarnen. Barn som växer upp i religiösa samfund är en grupp som Rädda Barnen uppmärksammats på genom åren. Vi har tidigare påtalat att den här gruppen barn behöver samhällets stöd och hoppas att debatten kan leda till en förändring.

Uppväxten i ett religiöst samfund kan se mycket olika ut och betyder inte generellt något hot emot barnets rättigheter. Det kan dock uppstå situationer då barnen kan behöva hjälp av någon utanför samfundet. Det gäller t.ex. barn som mobbas på grund av föräldrarnas religiösa tillhörighet, barn som tvivlar eller som vill bryta med samfundet. Det kan också gälla barn som behöver särskilt stöd på grund av annat än den religiösa tillhörigheten, men där familjens religiösa tillhörighet utgör ett hinder för detta stöd.

Kunskapen om olika religiösa samfund måste öka hos alla som arbetar med barn. Det skulle också öka möjligheten att fånga upp och stötta barn som har problem med sin eller föräldrarnas religiösa tillhörighet, eller som vill bryta med den.

Barn eller ungdomar som väljer att ”hoppa av” från ett samfund som de vuxit upp i kan beroende på bland annat hur slutet samfundet är, behöva ett avsevärt psykologiskt stöd, helst från någon som själv gått igenom en liknande process. Många har vittnat om känslan av identitetsförlust, rädslan för straff i denna världen, men framför allt i den kommande. Känslor av meningslöshet, ensamhet och sammanhangsförlust hör också till problembilden. I vissa fall behövs kvalificerat psykoterapeutiskt stöd. Det behövs ett nationellt center för kunskapsutveckling, kunskapssamlande och kunskapsspridning kring dessa frågor. Ett resurscentrum bör inrättas, som ska kunna ta emot barn och kanske även vuxna som brutit med religiösa samfund och behöver hjälp med detta. Erfarenheterna ska samlas och analyseras, för att på sikt kunna spridas så att man har kapacitet att ta emot denna sorts problem inom socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin. Men även fortsatt kommer det att finnas ett behov av ett kunskapscentrum för spridning av kunskap om olika samfund och om vad det innebär för barn att växa upp i dessa.

Ett okänt antal barn i Sverige får varje år hemundervisning. Ingen samlad statistik förs över dessa barn. De siffror vi hittat är från utredningen ”I God Tro” från 1998. Där anges antalet barn i hemundervisning i slutet av 90-talet till ca 100 per år. I USA får ett växande antal barn som tillhör religiösa samfund hemundervisning. Det finns skäl att anta att det också bland de svenska barnen som får hemundervisning finns åtskilliga som tillhör olika samfund, vare sig detta angivits som orsaken eller inte.

Samhällets insyn i den undervisning som bedrivs i hemmet är liten. Kommunen ansvarar för uppföljning och tillståndsgivning, men i praktiken är kontakttillfällena få eller inga. Skolverket utövar bara tillsyn över kommunernas del i hemundervisningen och gör inga egna hembesök. De barn som undervisas i hemmet är beroende av föräldrarnas kunskaper och goda omdöme, vilket kan vara en risk både för dålig undervisning och till och med för övergrepp, oavsett av vilket skäl barnen inte undervisas i den vanliga skolan.

Ett sätt att komma tillrätta med godtyckligheten och öka insynen i barnens situation är att ge alla barn som beviljas hemundervisning en egen kontaktperson, vars uppgift det skulle vara att samtala regelbundet med barnet utan att föräldrarna är med, för att försäkra sig om både att undervisningsnivån upprätthålls och att inga övergrepp förekommer. 

Rädda Barnens förslag är att:

• Professionella som träffar barn i yrket ska ha kunskap om hur olika grader av slutenhet inom religiösa samfund och andra organisationer kan öka risken för att barn far illa.
• Det inrättas ett nationellt resurscenter för frågor kring religiösa samfund och stöd till barn i dessa samfund och för barn som lämnar religiösa samfund.
• Barn som får hemundervisning ska ha en kontaktperson inom kommunen.