Som del av Rädda Barnens beredskapsstyrka är man beredd att med kort varsel skickas ut till platser med akuta katastrof- eller konflikttillstånd. Ett tungt och krävande jobb, samtidigt som de ljusa sidorna också är tydliga.
- Det mest givande är att man jobbar för framtiden. Att man kan påverka och göra livet bättre för dem som är i början av det, säger Charlotta Land som arbetar för beredskapsstyrkan i Jemen.

Charlotta Land är på tillfälligt besök hemma i Sverige. Sedan några månader tillbaka arbetar hon med att starta upp ett Rädda Barnen-projekt i norra Jemen. Rädda Barnen har funnits i landet sedan 1963, men tidigare enbart i södern. Nu är det bergsområdet Saada som är i fokus, ett område som de senaste fem åren plågats av interna stridigheter mellan regeringsarmén och olika motståndsgrupper
−Mer än 100 000 människor är på flykt, men de stoppas i norr av gränsen till Saudiarabien och i söder av militära styrkor. Så de flesta hamnar i något av de fyra stora flyktinglägren i området, förklarar Charlotta Land.
Kidnappningar
Själv har hon evakuerats från Saada på grund av det osäkra säkerhetsläget, med bland annat kidnappningar av västerländska humanitärarbetare, och bor nu i huvudstaden Sanaa. Men övriga i Rädda Barnens team kommer från Saada och kan i alla fall än så länge fortsätta jobba därifrån. Det första de fokuserat på är att få igång så kallade
barnvänliga platser för barn i flyktingläger och från socialt marginaliserade grupper.
Lek och kreativitet
−Det är jätteviktigt att det finns platser ditt barnen kan gå och känna sig trygga. Där vi kan erbjuda dem en möjlighet till lek och kreativitet och där det finns vuxna som de kan prata med. Sedan kan vi också fungera som en länk till till exempel psykologer eller specialistvård. Bara under den här korta tiden har jag stött på två barn med vattenskalle, något som är enkelt att åtgärda, och nu har de fått hjälp av Röda Korset, berättar Charlotta Land.
Till de barnvänliga platserna knyts också barnskyddskommittéer med representanter från de lokala samhällena. Tanken är att dessa så småningom ska ta över och driva arbetet själva, samtidigt som det integreras i landets nationella program för barns skydd.
Hjälp av islam
Att arbeta för barn i katastrofområden är både lätt och svårt. Lätt för att alla kan relatera till barns rättigheter och vikten av att stödja de unga i ett samhälle − svårt för att situationen för barnen ofta är väldigt dålig och tänket kring hur arbetet ska se ut till stor del styrs av kulturen i det specifika landet och måste anpassas därefter. I Jemen har Rädda Barnen till exempel tagit hjälp av islams starka ställning.
−Vi har en utbildning kring Barnkonventionen med imamer, där vi hittat vägar via paralleller i Koranen som behandlar barns rättigheter. Sedan talar de i sin tur kring det i församlingarna. Det har visat sig vara effektivt, säger Charlotta Land.
Ingen skolgång
En av huvuddelarna av konflikten i Saada-regionen har gällt skolan och hur läroplanen är utformad. Många barn, särskilt flickor, har därför hållits hemma och inte haft möjlighet till utbildning på flera år. 64 procent av de boende i flyktinglägren är barn och de har inte heller haft tillgång till skola, trots att det finns regeringsbeslut på att de ska ha det. Förutom den självklara nyttan av att utbilda sig är skolgången också ett skydd mot tidigt bortgifte eller att rekryteras till någon av konfliktens arméer.
−Det är bra att vi nu har ett team på plats som snabbt kan ta tag i situationen, påminna om beslutet och bedriva påverkansarbete. Sedan finns våra partnerorganisationer i landet för att följa upp och skapa regelbundenhet. Man måste också jobba med föräldrarna, få dem att se ”Vad kan det ge dig som mamma eller pappa om ditt barn utbildar sig?” Om man lever för att få mat för dagen kan det vara svårt att tänka större, och vi kan ju inte bara komma dit med pekpinnar, säger Charlotta Land.
Charlotta Land i heltäckande dräkt, som en del av de extra säkerhetsåtgärderna vid evakueringen från Saada.

Vid utbildningen av Rädda Barnens team i Saada arbetade man bland annat med så kallade riskkartor. När teamet sedan är ute bland barnen ber man dem att rita kartor över var de känner sig mest trygga i närområdet. Utifrån de kartorna försöker man placera ut de barnvänliga platserna. Det är ett sätt att skapa delaktighet för barnen i beslut som rör dem.