Rädda Barnen har under 10 års tid arbetat för att uppmärksamma barnfattigdomen i Sverige. Vi har släppt 8 rapporter med statistik på hur många barn som lever under ett absolut fattigdomsstreck i Sverige. I vår första rapport tittade vi tillbaka på hela 90-talet och därefter har våra rapporter visat utvecklingen år för år fram till 2008. Den högsta siffran för barnfattigdom uppmättes 1997, därefter har den sakta sjunkigt fram till 2007. Året därpå, 2008 ökade den igen, med 0,6 procentenheter till 11,5 %. Det året levde alltså mer än vart tionde barn i Sverige i fattigdom, 220 000 från alla kommuner i hela Sverige. Så att säga att Rädda Barnen ljuger när vi säger att barnfattigdomen ökar är en lögn i sig. Våra indikatorer säger oss dessutom att ökningen kommer att fortsätta när vi får statistiken för 2009 och 2010. En del har ifrågasatt betydelsen av ökningen, men det som skett är ett tydligt trendbrott, som vi anser det värt att uppmärksamma.

Rädda Barnen arbetar för att FN:s konvention om barnets rättigheter ska efterlevas i Sverige.. Enligt Barnkonventionen ska Sverige säkerställa en skälig levnadsstandard för alla barn som befinner sig i landet. En del kritiker försöker förklara bort problemet med barnfattigdom genom att peka på invandringen. Som om det vore ett mindre problem för barn med invandrarbakgrund att växa upp i fattigdom. Vi ser att den ekonomiska utsattheten ofta lever kvar upp till 10 år efter att man har kommit till Sverige. Barnfattigdomen är därför också en del av en misslyckad integrationspolitik.

Rädda Barnen anser att Sverige inte lever upp till det åtaganden i Barnkonventionen så länge det finns barn i familjer som har försörjningsstöd eller har så låg inkomst att den inte täcker nödvändiga utgifter (sk låg inkomsstandard). Rädda Barnen kommer att fortsätta driva frågan om barnfattigdom i Sverige så länge den existerar. Under 10 års tid har vi drivit frågan utan att få särskilt mycket medial eller politisk uppmärksamhet. Tack vare att vi enträget har fortsatt att uppmärksamma problematiken har såväl media som politiker i år verkligen insett att detta är ett verkligt problem i Sverige som inte längre kan ignoreras och nu börjar politiker också komma med åtgärdsförslag, vilket vi välkomnar oerhört, även om vi önskar att frågan fått denna uppmärksamhet tidigare, för att kunna stoppa en ny uppgång, som vi nu ser.