Lördagen den 30:e oktober väcks barnen i tre familjer av att dörrarna till deras hem slås in och att rutor krossas. Plötsligt befinner sig ett antal maskerade personer inne i bostaden. Personer med vapen vars lasersikten söker av dem, deras rum och riktas mot föräldrar och syskon. De får se sina föräldrar beläggas med handfängsel. Några av barnen förs bort i polisbilar tillsammans med föräldrarna.

På Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris möter vi särskilt utsatta barn. Vi träffar barn som sett sin förälder brottats ner av uniformerad polis och föras bort i radiobil i enbart underkläderna. Vi träffar barn som hört föräldrarnas berättelser om aggressiva gripanden, misshandel och diskriminering. Vi träffar barn som på grund av vad de sett med egna ögon hyser en rädsla för polisen. Dessa barn har tappat tron på att en polisanmälan kan hjälpa dem om de råkat illa ut.

För de här barnen förvandlas världen från att vara en trygg plats till något oförutsägbart och skrämmande. Det är viktigt att vuxenvärlden tar sitt ansvar och eftersträvar ett bemötande av varje enskilt barn där barnets behov av trygghet och skydd står i centrum, så även i extrema situationer.

Följ barnkonventionen
Enligt barnkonventionen ska barnets bästa sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Detta oavsett om de vidtas av skola, sjukhus, barnomsorg, socialtjänst, domstolar eller lagstiftande organ. I Sverige har vi beslutat att följa barnkonventionen och är därmed förbundna att låta denna genomsyra arbetet vid samtliga institutioner i vårt samhälle, så även den polisiära myndigheten.

I dagsläget saknas uttryckliga restriktioner när det gäller husrannsakan eller andra ingripanden i hemmet. Vägledande för polisens arbete är att den polis, som till exempel ska verkställa ett gripande, ska göra det på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste tvång tillgripas, ska det ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås (Polislagen § 8).

I ett yttrande från Rikspolisstyrelsen 2008 om just gripande av barns föräldrar i hemmet står att gripanden bör avvaktas, om möjlighet finns, i ärenden där man kan anta att barn finns i bostaden. Man hänvisar till att polisen också ska utvärdera och kritiskt granska sina insatser. Arbetssätten ska, utöver att vara legala också vara etiskt och moraliskt försvarbara med hänsyn till eventuellt närvarande barn och övriga närvarande.

Verkligheten ser uppenbarligen annorlunda ut. Polisingripandet, som nyligen skedde i Göteborg, visar på en tydlig avsaknad av barnrättsperspektiv. Barnen i Göteborg som fick sina hem stormat har rätt till upprättelse och en offentlig ursäkt från dem som bär ansvaret för det inträffade.

Ett viktigt led i en upprättelse är också att polismyndigheten vidtar åtgärder för att förhindra att barn återigen utsätts för kränkningar av detta slag. Det måste finnas en beredskap som motverkar att barnets bästa får stå tillbaka för andra intressen.

Rädda Barnen vill se ett stärkt regelverk inom polisväsendet för att undvika att barns rättigheter kränks. Vi ser annars en överhängande risk att vi undergräver dessa och andra barns förtroende för den svenska rättsapparat som ska främja rättvisa och trygghet och som utformats i syfte att tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp.

Inger Ashing, ordförande Rädda Barnen

Publicerad i Göteborgsposten 2010-11-14